Göteborgsposten – 4 januari 1862, sida 1

Den gråa qvinnan.) Öfvers. fr. Engelskan. Men i fråga om penningar var han ytterligt frikostig, så att min far blef icke blott nöjd utan till och med förvånad deröfver. Sjelfve Fritz höjde dervid på ögonbrynen och hvisslade. Jag ensam brydde mig icke om någonting. Jag var som förhexad — i en dröm — i ett slags förtviflan. Jag hade i följd af min egen feghet och svaghet fastnat i ett nät, och jag visste icke huru jag skulle kunna komma derur. Jag slöt mig till de mina under dessa fjorton dagar mer än jag gjort någonsin förut. Deras röster, deras sätt att vara voro mig behagliga och välbekanta efter det tvång hvari jag lefvat den sista tiden. Jag kunde tala och göra hvad jag ville utan att korrigeras af Madame Rupprecht eller rättas på ett mildt och smickranda sätt af M. de la Tourelle. En dag sade jag till min far att jag icke ville gifta mig, att jag heller ville återvända till den kära gamla qvarnen, men han tycktes anse detta yttrande som ett lika stort brott, som en mened, liksom efter förlofningsceremonien enx) Forts, fr. N:o 1—2.