Göteborgsposten – 4 januari 1862, sida 1

— —————— ——— —— — — i den granna halfmoblerade väningen i den nya byggnaden, som bade hastigt inredts för min räkning. Fastän de begge delarna voro olika bvarandra, stodo de i förbindelse med hvarandra genom labyrintlika korridorer och hemliga dörrar; inrättniogen af det hela lärde jag aldrig att riktigt förstå. M. de la Tourelle förde mig till en file af rum, som voro bestämda för mig, och installerade mig högtidligen der såsom på ett område öfver hvilket jag var herrskarinna. Han ursäktade det bristfälliga i anordningarna med tidens korthet och lofvade, innan jag begärde det eller ens tänkte på att klaga, att rummen innan många veckors förlopp skulle bli så väl möblerade, som någon kunde önska. Men när jag i höstaftonens skymning såg mitt eget ansigte och min gestalt i alla de speglar, som blott bildade en mystisk bakgrund mot det matta sken, som spriddes från de många ljus, hvilka ej förslogo att upplysa den stora möblerade salongen, slöt jag mig nära intill M. de la Tourelle och bad bonom föra mig till de rum, han bebott som ungkarl; men då tycktes han bli ond på mig, fastän han tvang sig att skratta och ban förklarade i så afgörande ton att jag icke finge bebo några andra rum än dessa, att jag helt tyst bäfvade för de fantastiska skepnader som min inbillning framkallade i de dystra speglarne. Jag hade en boudoir, som såg icke fullt så ödslig ut, och en