Göteborgsposten – 3 januari 1862, sida 3

92 mi: ..K och som han förblef sina legitimistiska åsigter trogen, erbjöds honom heller alldrig tillfälle att antaga en officiel anställning. Den bekante advokaten Jules Favre ypresiderade vid banketten och utbragte skålen för Berryer. Bankettens början tillkännagafs af en betjent med orden: Hr Berryer är serverad. Man betraktade honom som herre i huset — en fin artighet. Berryer blef så rörd öfver Favres tal, att han efter att hafva yttrat några ord till församlingen, nedföll utmattad på en stol. Det var en i alla hänseenden märkvärdig fest. Alla dessa män som i åratal så ofta stått emot hvarandra och i skrift, mer eller mindre talangfullt, bekämpat hvarandra, vore nu här förenade. Den österrikiske finansministerns tal vid framlemnandet af budgeten har äfven utom Osterrike undergått en bitter kritik och väckt en viss oro nästan öfverallt. Från Holland ingå till Wien enskilda förfrågningar, om man har att befara någon reduktion af räntorna å statsskulden. Från Preussen, som är öfverfylldt med nationallåns-obligationer, förljudas farhågor för att utbetalningen i siltver för de förfallna coupons skall åter bli inställd. Från Sydtyskland, som eger kanske en tredjedel af samtliga bankaktierna, ingå frågor om bankdirektorernas stämning, huruvida de äro böjda tör eftergift med tillbakasättande af aktieegarnes rät: och intressen. Från Frankfurt forskar man för nya låneeller lotteriplaners skull. På alla dessa förfrågningar kan man likväl endast svara, att finansministern egentligen icke vet, hvad han nu skall föreslå, och riksrådet skall först i början af februari få del af den nedsatta filnanskomiteens betänkande. Det synes med bestämdhet kunna antagas, att hvarken regeringen eller majoriteten af parlamentet tänker på någon reduktion a! räntorna å statsskulden. För utbetalandet af de närmast förfallna coupons i klingande mynt har det effektiva kapitalet redan i flere veckor legat i ordning. Bankdirektionen har redan uppbrännt bryggorna bakom sig i det den inkallat utskottet och endast med dettas bifall vill ingå på en öfverenskommelse med finansförvaltningen; och dessutom äro alla låneplaner uppskjutna, tills riksrådsutskottet pröfvat budgeten samt uppställt den egentliga siffran för behofvet. För att döma efter stämningen bland enskilda deputerade, skall militärbudgeten betydligt afkortas, om icke några särskilda upplysningar låta den italienska armåen synas nödvändig; man vill stryka ej mindre än 40 millioner af det utomordentliga behosvet. Men alla dessa konjunkturer sväfva i luften, alldenstund finansministern icke framlaggt det aldra ringaste, hvilket sknlle kunna antagas såsom basis för statsfinansernas blifvande gestaltning; man har ej fått veta, hvilka skatter han vill införa eller höja och hvilket belopp de skulle kunna afkasta, och han har ännu mindre gjort några antydningar om hvilka operationer, som böra genomföras. Från Venetien skrifves, att österrikiska regeringen, i händelse af ett krig med Italien, gör sig beredd på ett nytt anfallssätt. Hon befarar, att italienarne icke skola bry sig om hela fästningsfyrkanten, utan inskeppa sina trupper från Ancona och landsätta dem någonstädes på italienska kusten mellan Venedig och Triest. Österrikiska regeringen säges derföre hafva beslutat, att uppföra en följd af kustbefästningar; kejsarens nya resa till Venedig säges till stor del afse denna sak. — Ett nyligen utkommet kejserligt reskript förordnar att Krakaus förvaltning skall skiljas från konungariket Galiziens. Detta reskript har väckt sensation med anledning af den söndring det har till ändamål. Ryska utrikesministerns note till österrikiska regeringen med protest mot dennas steg att inmarschera i Suttorina är af hufvudsakligen detta innehåll: Österrike har genom sin inmarsch i Suttorina skapat ett precedensfall, som egnar sig till att försvaga en för Turkiets lugn och Europas säkerhet vigtig princip. Ryssland anser sig för sin del solidariskt förpligtad genom den princip (i pariserfördraget), som förbjuder en enskild makts intervention i Turkiet. — Ryska kejsarinnans helsotillstånd säges vara oroande. — Nya studentoroligheter hafva återigen egt rum i Petersburg, föranledda deraf, att en del studenter hade under en professors ledning samlat sig till ett möte i ett af universitetets auditorior. En universitetstjensteman, som ville hindra öppnandet af en diskussion, blef kastad på dörren. På hans anmälan om hvad som skett infann sig öfverpolismästaren och kuratorn, general v. Philippson, och gaf studenterna de bestämdaste löften om, att saken skulle bli undersökt vid vederbörlig domstol, alt allt skulle ske i behörig rättsform o. s. v.; men icke desto mindre blef om natten åter ett halft hundrade studenter i all stillhet arresterade, hvilket gaf anledning till förnyade demonsfrationer från studentarnas sida