Göteborgsposten – 3 januari 1862, sida 1

var icke road af dessa kalaser. Vi fingo icke arbeta, hvilket skulle gjort det mindre tråkigt, utan sutto i en krets tillsammasn och talade. Vi blefvo endast då och då afbrutna af en herre, som skiljde sig från flocken vid dörren för att gå öfver rummet på tåspetsarna med hatten under armen och sätta fötterna i denna ställning, eom vi i dansskolan kallade den första, och buga djupt för den dame han ville tala med. Den första gång jag såg detta kunde jag icke låta bli att skratta, men morgonen derpå kom Madame Rupprecht och sade till mig temligen skarpt att jag väl på landet icke kunde haft tillfalle att se hofmaner och franska seder, men att jag derföre icke borde skratta åt dem. Naturligtvis bjöd jag aldrig sedan till att skratta i sällskap. Detta besök i Carlsruhe ägde rum 1789 just då händelserna i Paris upptogo den allmänna uppmärksamheten, och dock afhandlade man i Carlsruhe mera franska moder än fransk politik. Isynnerhet madame Rupprecht satte fransmännen mycket högt. Detta var äfven i strid mot åsigterna hemma. Fritz kunde knappt uthärda att höra talas om en fransman, och det höll på att bli ett hinder för min resa till Sophie att hennes mor lät kalla sig madame i stället för Frau. En qvall satt jag bredvid Sophie och längtade efter att supen skulle serveras, så att vi