hans, när jag anförde de muntra ord vi vexlat dä vi voro lyckliga barn, vär jag talade om huru möblerna stodo i rummet, om vår fars vanor, om det nu nedhuggna körsbärsträdet, som kastade sin skugga öfver mitt sängkammarfönster, genom hvilket min bror brukads hoppa ut för att komma på den ötvärsta grenen, som kunde bära honom, och för att återvända med mössan full af bär till mig der jag satt i fönsterkarmen, alltför uppskramd för att ha synnerlig lust att äta körsbär. Slutligen gaf Fritz med sig och trodde att jag var hans syster Anna, ehuru jag var som uppstånden från de döda. Och du mins att han gick efter sin hustru och beråttade för henne att jag icke var död och att jag vändt åter ännn en gång till det gamla hemmet, eburu förändrad. Och hon ville knappt tro honom utan mätte mig med kalla och misstrogna blickar tills omsider — ty jag kände henne sedan gammalt såsom Babette Maller — jag sade att jag icke behöfde något understöd af de vänner jag sökte upp. Och då frågade hon icke mig utan sin man, hvarför jag icke låtit höra af mig under så lång tid utan kommit alla — far och bror och alla, som hollo mig kär i mitt eget kira hem, att ansv mig som 10 1. Och då, mins da vål, sale din morbror att han ville icke veta mer än jag ville siga, att jag var bang Anna, som nu var återfunnen fö 1