i en mörk vrå i rummet och jag reste mig för att undersöka den närmare. Den föreställde en ung utomordentligt skön flicka, tydligen af medelklassen. Ansigtsuttrycket var fint och själfullt liksom om hon ryggat tillvaka för den blick, som målaren nödgats fästa på henne. Porträttet var icke synnerligen väl måladt, men att det var mycket likt kunde jag se af det tydligt framträdande egendowliga ansigtsuttryck, som jag sökt skildra. Af drägten slöt jag att det blifvit måladt i senare hälften af förra ärbundradet. Det blef ett litet uppehåll i samtalet. — Vill ni fråga fru Scherer hvem detta är? bad jag. Min vän upprepade min fråga och erhöll ett långt svar på tyska. Derefter vände han sig om och öfversatte det för mig. — Det är ett porträtt af hennes mans sarfars syster. Min vän stod bredvid mig och betraktade porträttet med sympatetisk nyfikenhet, — se här står namnet på den uppslagna sidan i Bibeln, Anna Scherer 17784. Fru Scherer säger att denna vackra flicka med hy af ros och lilja förlorade i följd af förskräckelse ansigtsfärgen så helt och hållet, att hon fick heta den gråa qvinnan. IIon säger att hon under helsin äterståeade tid lär ha lefvat i ett tillstånd af ån