En soldat hade lyftat upp den unga afsvimmade flickan: det var miss Mary. Tre månader derefter firades i PuertoEspanna, den hufvudstad på Trinidad som vi året förut sett förstörd genom en förfärande naturrevolution, en rörande högtid uti den nya kyrka, som uppbyggts på ruinerna af den, hvilken förut utgjort Annunziadaklostrets kapell. Staden var nu nära nog åter uppbygd och hade återfått en del af sin glans, men den led dock ännu utaf följderna af jordbäfningen. Icke desto mindre hade de förnämsta innevånarnes ofantliga rikedomar snart åter gifvit lif åt den ruinerade staden, joch om det än fanns sorg i många hjertan, hade staden likväl till en del återfått sitt festliga utseende. Ofvannämnde högtid, som börjat med vigseln af tvenne brudpar, slutade med en ung ikaraibskas dop, hvilken afsvor sina fäders tro joch antog den kristna. Få, men förnäma, personer bevistade denna tredubbla högtid. Bland vittnena funnos tvenne af våra gamla bekanta: den gode doktorn Cesar och Josg, denne ädle spanjor, som velat göra den franske korsaren en så vigtig tjenst. Sedan sjelfva ceremonierna voro slut, begaf man sig till doktorn. De båda brudparen tycktes njuta af den