Göteborgsposten – 31 december 1862, sida 2

— Usling! sade Charles, Guds hämnd har redan drabbat både dig och din af lika mycken moralisk smuts som du öfverhöljde strallbroder. Din dödskamp är redan börjad och din broder i det onda har gifvit dig döden, just derföre att du med den afundsjuka, som är ett arf från Satans eget fall, ville ensam tillvälla dig den makt, för hvars uppnående j båda arbetat, under det j hopat brott på brott. Slutligen stod din på samma gång vän och fiende ensam egare af de millioner, j båda efterfikat . .. men Gud ville ej så, utan sänkte honom ned i den våta grafvens famn ... ban är sannolikt död!... — Ahl... Gud!... stammade Bamboula, som nu i en häftig sprittning och en suck uta:dades sin brottsliga själ. — Barnet? . .. frågade Henri oroligt. Charles visade på hafvet. — Det sjönk med Camparini ... Det ädla namnet de Niorres finnes ej mer; men de ättlingar deraf, som ännu lefva, äro våra älskade, och med dem förenade skola vi söka göra oss värdiga lyckan att bli denna på manliga sidan utdöda familjs målsmän. De båda unga männen tryckte varmt hvarandras händer. — Gud är god, och belönar till slut dem, som honom troget tjenatl