Göteborgsposten – 31 december 1862, sida 1

varaktighet. Charles skulle äfven denna gång, liksom om ett olyckligt öde hade vid honom fästat sin blytyngd, komma för sont... alltjemt för sent! Skogsblomman blef, oaktadt sin styrka, af sin motståndares herkuliska armar upplyftad från marken och slungad tillbaka, så att hon föll ned på ett skarpt klippstycke . .. blodet forssade ur såret ... Karlen hade åter gripit tag i barnet ... han uppnådde stranden och kastade sig i en båt, som tycktes ligga der och vänta . . . Charles kom äfven nu för sent... Båten drefs framåt af kraftfulla roddare. Charles kastade en förtviflad blick omkring sig: ingen enda farkost fanns i viken! ... Engelsmännen hade förstört allt! Den okände flydde med barnet och man såg på långt håll en brigg afteckna sina smäckra former mot himlen ... Men plötsligt inträffade en ny och förfärande händelse: båten dök ned under vågorna, som om den helt hastigt blifvit fylld med vatten. Alla de, som befunno sig i densamma, försvunno ... Charles utstötte ett skri och ville kasta sig i hafvet, men bränningarne häfde sitt skum mellan honom och de drunknande eller druknade . . . bakom honom funnos dessutom sårade, hvilka kräfde hans hjelp. , . , , se oa . . ee 0 ee