Göteborgsposten – 30 december 1862, sida 3

De fyra männen derute aflägsnade sig allt mer längs den gångstig, som förde ned till stranden. Ännu några ögonblick och de skulle försvinna, Plötsligt ljöd ett skott. Den efterste negern stannade, vacklade och föll till marken, i det han släppte den börda han bar. De trenne andra männen stannade på en gång och vände sig om. Ett andra skott hördes och en andra neger föll nära intill den förste. Den tredje kastade sin börda och började springa af alla krafter. Den hvite, som nu var ensam, gjorde en åtbörd af raseri, skyndade bort till de bördor, negrerna burit, bemäktigade sig den minsta af de tre och skyndade bort för att fly, men en karl kom nu springande fram med den nyss afskjutna bössan i ena handen och en hotande pistol i den andra. Den nvykomne var af hög växt och bar nära nog likadan drägt som den förste. De båda männen stodo orörliga tio steg ifrån hvarandra, hotande hvarandra med sina vapen och beberrskade af den våldsammaste exaltation, Charles stod med flämtande andedrägt, liksom tjusad af detta förfärliga skådespel. Skogsblomman återfick sina sinnens bruk och började andas mera fritt. (Forts.)