Göteborgsposten – 30 december 1862, sida 2

upplysa dem derom! D, som förut vågat sig in på densamma, hade träffats af döden och sålunda blifvit offer för sin djerfhet. Detta förfärande mörker, som omgaf dem, denna tryckande ovisshet, som plågade dem så djupt, denna oro, som förtärde dem, började till slut förvirra deras sinnen, och ett slags svindel bemäktigade sig deras hjernor. De stannade vid hvarje steg, förskräckte genom något buller eller genom någon fantastisk feberbild. Stundom trodde de sig höra ett aflägset dån, likt det från ett upprördt hbaf...stundom plågades deras örhinnor af skarpa och genomträngande hvisselljud, egaa för volkaniska rökhvirflar, som söka presse sig fram genom någon springa . . . Dertill komme det dofva dånet från någon omhvälfning i ber. gets inre cyklopiska verkstäder . .. det obehag. liga Jjudet af någon erm, som krälade sig frar på klippsluttningarne . .. åsynen af något obe kant djur, som flydde undan vid deras annalkande... Charles hade råkat på ännu varma lava. stycken, han bade inandats af denna qväfvandt gas, som utströmmar från en volkan... Dess: förfärande vittnesbörd af en den hemskaste verk: lighet läto bonom inse, att karaiberna hade rät uti att påstå, det de, som en gång inträdt denna håla, aldrig kommit ut derifrån. Deras själsoro bade, ännu mer än de kroppsmödo!