Göteborgsposten – 30 december 1862, sida 1

fy gånger hafva sett tio olika personer våga sig in i denna båla, utan att någon af dem ha återkommit derifrån. Ilvilket beslut skulle man då fatta? Plötsligt upplystes det inre af hålan utaf ett rödaktigt sken, som snabbt tilltog. Detta sken kom från en stor buske, hvilken blifvit antänd och hvars eldtungor nu rullade ända fram till de båda ungas fötter. — De bete sig mot oss som mot ormar! utbrast Skogsblomman med ton af djup fasa. Hon hade ej väl sagt dessa ord, förrån hundrade vedträn kastades på elden och nästan qväfde densamma. Dessa vedträn voro af arten sterculia fetida, som Linn så fullkomligt beskrifvit och med hvilket trädslag negrerna bruka röka ibjel ormar. Charles hade knappast insett den fara, som sålunda hotade honom och Skogsblomman, förrän en blå och tjock, qväfvande rök inträngde i gången och fyllde den med sina döfvande hvirflar. De båda fyktingarne kunde knappast andas, men utstötte några rosslande skri af fasa. ani Glädjeoch segerrop besvarade dessa skri af qval. Negrerna dansade och de engelska sole daterna sjöngo!