Göteborgsposten – 28 december 1861, sida 2

SkJr1HzH15M6H:lS gjorde då med sin kamrat ett nytt djerft hopp utför den stela klippväggen, och fortsatte på detta sätt sin halsbrytande färd, tills de slutligen uppnådde botten af afgrunden. Till venster om dem sänkte sig nu ravinen bort mot Kingstown till, till höger höjde den sig brant upp till Svafvelkällan. — Om vi gå utför sade Skogsblomman, skola vi närma 0ss fienden och med säkerhet råka i deras våld. — Om vi stiga uppåt, sade Charles, kunna vi ej komma långt, ty ravinen blir ju der allt brantare och smalare. Skogsblomman betraktade med frågande och oroliga blickar himlen. Den strimma, som syntes likt ett ljust band ofvanför afgrunden, hade förändrat utseende. Från blå hade den blifvit gråaktig. — En orkan kan bryta ut, sade den unga flickan, vinden är sydost och det står dimma i luften. Det är omöjligt, att stanna qvar här. I detsamma ljödo starka rop ofvanom dem. De engelska soldaterna hade kallat till sitt bistånd en trupp negersoldater, hvilka kände väl till stället och nu i en uttorkad strömbädd klättrade utför afgrundsväggen ned till de förföljda. (Forts.)