sig: han var alldeles ensam på promenaden. Stridsbullret framträngde till honom. Bamboulå lemnade promenaden och skyndade med snabba steg ned mot hamnen. Då han kom fram till det ställe, der vi förut sett Maburec bereda sig till anfallet på de engelska utposterna, smög han sig in i det höga gräset, som der kantade klippans fot. Han lade sig ned i gräset, som lätt böljade tillbaka öfver honom, och hvisslade sakta. En rörelse förmärktes snart i gräset och ett karlhufvud syntes midtemot Bamboulk. — Äro alle man ombord? frågade grefve de Sommes. — Ja, svarade den andre, — Är briggen färdig att lätta ankar? — Allt är klart. — Din last? ditt pass? — Klart och undertecknadt. Denna natt skola vi kunna gå till segels. — Vi måste genast lyfta ankar. — Det är lätt, men det kommer att bli dyrare ! Bamboulå tog upp ur sin ficka en börs, som han räckte åt sin interlokutör, hvilken tog emot densamma och efter att hafva vägt den i handen, utstötte ett mummel af tillfredsställelse. — Om en timme, sade han, skall jag vara till sjös, om ers höghet så önskar. — Din brigg flyter väl lätt?