Göteborgsposten – 27 december 1861, sida 2

— Nåväl, vi skola ha den. — Men Morgonstjernan och gossen äro e skiljda åt en enda sekund. — Det är just derföre som jag alltid begär flickan och icke barnet. Då vi väl fått i vär våld den ena, skola vi äfven få den andra, och dertill utan att ha framkallat någon misstanke Tro mig, Bamboulå, min plan är god och skall ofelbarligen lyckas; vi måste lära oss att vänta det är allt. I hela denna sak ser jag endast tvenne misstag som jag ångrar: det ena har jag begått och det andra du. — Huru? — Jag hade bort begagna mig af upproret d. 52 germinal, för att befria oss från de båda unga männen. Ingenting var lättare än att låta döda dem i tumultet . .. men man kan tyvärr ej tänka på allt. Jag var då sysselsatt med att afvarja Fouches, Jacquets, Mahurecs, ja, äfven dina planer och för massan kom jag att förbise detaljerna. Det andra felet återigen tillhör dig. Hvarföre lät du lord Ellen bemäkiiga sig Morgonstjernan? Var ej allt öfverenskommet och uppgjort i vår plan med karaib-byens uppbrännande. — Kunde jag väl förutse, att Morgonstjernan skulle befinna sig i sin systers bydda? Slumpen bar illa betjenat mig, det är hela saken.