Göteborgsposten – 27 december 1861, sida 2

na förmögenhet, som oupphörligt undslipper oss. Nåväl, hvad ba vi väl gjort? Camparini betraktade Bamboulå. — Förbannelse! sade ban, du frågar, hvad vi hafva gjort? Vi visste, att rådsberrens sonson var på Antillerna, men vi visste alldeles icke i hvilken trakt ban befann sig. Under de tvenne månader, som vi nu varit här, hafva vi upptäckt allt. Gossen var hos karaiberna; vi hafva genom vår egenskap af fransmän inästlat oss hos den vilda befolkningen. Vi hafva ingifvit dem det största förtroende till oss... — Vi hade bort genast bemäktiga oss gossen och sedan fly med honom, afbröt Bamboulå. — Medlet att utföra en sådan plan? genmälte Campurini. Hade vi någon annan väg, än den på hafvet, och hvad skulle väl vår bät ba förmått mot karaibernas piroger? Att gå tillväga med våld var omöjligt: karaiberna höllo god vakt, och vildarne ba en hörsel, som är mycket finare än engelsmännens. Vi måste derföre vänta, vara tåliga och listiga... — Och vi ha förlorat en hel månad. — Anser du den tid vara förlorad, under hvilken vi noga undersökt passen, och skall ej denna undersökning inbringa oss tjugotusen pund sterling, eller 500,000 francs? — Men Niorresska förmögenheten uppgår till millioner.