på sin stallbroder; derefter tog han honom i armen och tvingade honom att vända sig mot hamnen, hvilken man varseblef på föga afstånd. Några skepp lågo och gungade lätt på den lilla vikens blåa vatten. — Ser du den der briggen? återtog Camparini och visade med banden på ett vackert fartyg med smäcker och hög rigg. Bamboulå bleknade lindrigt. — Denna brigg, fortfor den förskräcklige personnagen med sin uttrycksfulla stämma, kommer från la Trinidad; den tillbör en spansk lurendrejare ... Den är försedd med 25 mans besättning, alla personer med repet kring halsen, som man säger. Denna brigg, befälhafvaren på densamma och dess besättning bafva sistlidne natt köpts af min vän Bamboula... Bah! sök ej att försvara dig. Du trodde mig vara insöfd, jag smög i dina steg: jag har derföre hört allt. Kaptenen skall vid nattens inbrott sätta till segels, samt segla in der bakom berget . . . derborta. En båt skall vänta på en gifven punkt. Kl. 2 skall min förträfflige vän lemna vår gemensamma boning. Han skall klättra öfver den häck, som omger sir Henrys boning, han skall döda Morgonstjernan och bortföra barnet. Vid morgonens inbrott skall briggen vara borta och Camparini vara ensam bland engelsmännen . .. Har jag ej reda på allt, Bamboula? (Forts.)