Göteborgsposten – 27 december 1861, sida 1

— Hvarföre ifren j då så mycket efter att få denna fånge ? Camparini log fint. — Jag anar edra tankar, sade han till de båda engelsmännen. Er envishet i att behålla fången ökas, alltsom vi bli ifrigare att begära henne. J tron, att denna fånge bör hafva ett stort, för er okändt värde, eftersom vi af alla krafter vilja göra henne till vår. År det icke så? — Det är möjligt, sade sir Henry. — Då, mina herrar, kunna vi utan vidare dröjsmål komma öfverens med hvarandra. Jag svär er, att denna qvinna endast är af vigt i grefve de Sommes ögon. Min förträfflige vän bar blifvit alldeles förälskad i denna karaibska, och han vill föra henne med sig till Frankrike, såväl henne som det barn hon uppfostrar. Sir Henry såg på lord Ellen och Bamboula. — Foi de gentilhomme, sade grefve de Sommes, markisen säger sanning. — Nåväl, sade sir Henry. Vi kunna komma öfverens om allt. J skolen icke lemna Kingstown förrän ön blifvit fullkomligt intagen och karaiberna underkastat sig; dessutom är intet fartyg klart och blir det ej heller så snart. 9Sedan ön intagits, biir den fångna karaibskan för oss af intet värde mera, och då skola vi lemna henne tillbaka i edra händer.