Göteborgsposten – 27 december 1861, sida 1

Den norska regeringen är således organ lör nationalrepresentationens vilja. Tisdagen d. 17 dec. höll H. M:t konungen åter statsråd, hvari han utnämnde nya medlemmar at regeringen i stället för de fallna ministrarne. Bland de nya medlemmarne befann sig den nyss afträdda statsministern hr Sibbern, som hade lemnat sin befattning, derföre att han ej ville stå Last og Brast med de Birch-Motzfeldska finter. Revisionsbetänkandets öfversändande (tll svenska statsrådet) var beslutadt, då de nya ministrarne blefvo utnämnda. Det ir icke änkbart, att det afsändes mot deras vetskap och önskan, och bibehöll sammma konklusion som förut. Dethar tvärtom skett efter foregående öfverläggningar med dem, och vi kunna villägga: med amtman Aall och flera enskilda personer, hvilka af konungen eller statsråden inkallats till rådslag. sMorgenbladet uttalar derefter sin bestämda åsigt, att den nya norska ministeren står i likhet med den gamla fast vid afslag at den från Sverige begärda revisionen. Detta tro äfven vi och kunna ej gerna inse, huru annat skulle våra möjligt, då låndets representation så bestämdt uttalat sig 1 frågan, och i ett konstitutionelt samfund måste ministrarne så på samma nivå med representationen uli stå vigtiga angelägenheter; men hvad vi jemväl tro, ja, anse oss veta, är, att en försonligare stämning nu är rådande inom Norge mot Sverige, och att denna stämning skall bibehålla sig, derom kan man vara ötvertygad, för att bl. a. döma af det nu så lyckligt genomförda ministerskiftet, hvilket väckt bifall på båda sidor öm Kölen. Inom Sverige råder samma förbållande som inom Norge. Här har äfven åtskilliga förändringar forsiggått inom mimsteren, hvilka antagas delvis hafva varit betirgado af de äfgångna ministrarnes fasthållande vid ensidigt antiunionela åsigter, och man har länge talat om äfven flere skiften. Det antages äfven man och man emellan, att en riksdagsmajoritet med samma principer som den senaste ej skall kunna komma till stånd nu sedan frågans Verkliga natur blifvit mera klar och tydlig för alla: den liberala meningen skall utan tvitvel vid nästa riksdag tå ötvervigten, och att denna är unionsvänlig, det veta alla. Då utan tvifvel norska Svorthinget, at åtskilliga tecken att döma, till trots af dess ofta, tyvärr, alltför byråkratiska inverkningar och deraf följande tendens, äfven skall komma att intåga eh mindre stel och ensidig hållning, —kän ihan hoppas, att H. M:t Konungen skäll lyckas, såframt han allvalgt vill det, och derpå tviflar ingen, försona de nyss differenta meninsarne på båda sidor om Kölen, och sålundå förbereda öfvergången till en unionel förtattning, hvilken, på såmma gång den försäkrar hvartdera landet om sin sjeltständighet och tullkomliga frihet, äfven gör dem 1 deras ger mensamma angelägenheter mera sammanknutna och derigenom gifver dem förmåga att kunta uppträda med mera kraft och med bättre utsigter för hela Nordens inträde inom det makternas råd, der det här vigtiga län ders eak att föra. i