Göteborgsposten – 24 december 1861, sida 2

— Men, sade lord Ellen, de tjena Eng-: land. — De förråda sitt fosterland. — Deras fosterland stöter dem ifrån sig. — Det är klart, sade guvernören leende, att jag icke anser dem för hjeltar. Miss Mary log. — Hjeltar! inföll hon. Det finnes få män, som äro värda att så benämnas. Lady Harriet kom nu in: en betjent följde henne. — I salongen, sade betjenten och bugade sig för guvernören, finnas tvenne franska gentlemen, som önska att få tala med ers berrlighet, — Grefve de Sommes och markis Camparini, bifogade sir Henry och reste sig. Betjenten aflägsnade sig. — Kommer ni med, mylord? tillade han, vänd till lord Ellen. Lord Ellen lemnade sin stol och följde guI vernören, Miss Mary följde officeren med en föraktfull blick. — En bhjelte! sade bon suckande. Jag har ej sett mer än en enda, som varit värd denna titel, och det var en fransman ... sir Ewes! Att två gånger ha blifvit räddad af denne man, som drifvit gäck med oss... jag blygs. Jag hatar