Göteborgsposten – 24 december 1861, sida 1

RA hennes barn, då de inkommo i prinsens verk stad för att se på densamma, och lät slutli gen meranämnde hatt sluta som fågelskräm ma hos en tförpaktare i Essex. Förslaget mer hatten blef också ganska riktigt öfvergifvet Saken var den, att så länge den gamle her tigen af Wellington lefde, tålde han inge inblandning i de militäriska angelägenheterna Men då lord Hardinge erhöll öfverbefälet fö retogs under prins Alberts medverkan refor mer i militärväsendet, hvilka den jernhård hertigen städse afböjt. Prinsens inblandning i dessa angelägenheter ledde .r 1854 till et häftigt gräl, tillfölje hvåraf general-adjutantei sir George Brown begärde sitt afsked. Derige nom uppstod ett allmänt larm inom pressen Men det visade sig huru väl det unde tiden lyckats prinsen att befästa sin ställ ning. Prinsen anklagades för ett författ ningsvidrigt inblandande i affärerna och sa des i synnerhet leda den utländska politi ken på ett för nationen ofördelaktig. sätt Hvad som blef hufvudresultatet at dessa tviste var att prinsen på lång tid ej förtjenat lof sångerna för att ej blanda sig i politiken Drottningen af England eger en nyckel til alla de lådor, i hvilka de olika statsdeparte menterna bruka sända sina depescher och öf riga skritvelser till kronan. Sir Robert Pee gaf prinsen en andra nyckel. Sedan des: blefvo drottningen och hennes gemål betrak. tade liksom en person. Man föredrog att er: känna ett inflytande som man dock ej kunde förhindra, och lord Russell uppträdde som prin: sens försvarare. Han förklarade, att det vore onaturligt, om ej drottningen skulle betrakta sin gemål som sin närmaste rådgifvare; och då lord John anses som en slags professor i engelska statsrätten, så lugnade man sig snart i afseende på det främmande inflytandet. Prins Albert var en finbildad talangfull man, tillochmed diktare, målare och kompositör. Han beskyddade konster och vetenskaper, hvilka då ännu i England rätt mycket behöfde ett sådant skydd. Hans inflytande i detta afseende har varit mycket välgörande. Man vet, att han gaf anledning till reformen inom de högre undervisningsanstalterna, hvilken satte det engelska lärda skrået i ett för skräckligt uppror. Åt akademien i Cambridge, till hvars kansler han år 1847 utsågs, egnade han en synnerlig omsorg och förorsakade att man derstädes började skänka mera uppmärksamhet åt de nyare språken och de sköna konsterna. De senare tog han under sitt speciella hägn och gjorde det till ett mod inom England att vara, eller åtminstone kallas konstvän. Det var prins Albert, som utkastade planen till en verldsindustriutställning. Från det ögonblick då han vid konstsällskapets årliga prisutdelning den 15 Juni 1849 uttalade tanken derpå och till det ögonblick, då han den 1 Maj 1851 såsom ordförande i utskottet för verldsutställningen emottog sin gemål i kristallpalatset, var han outtröttlig i anordningar och arbeten, bland hvilka de hinder som upprestes af protektionisterna och de fromma i Exeter Hall ingalunda voro de min. sta. Äfven i afseende på jordbruket har mar mycket att tacka honom för, i det han grundade ett mönsterlandtbruk, hvilket tillegnade sig alla framsteg och vidare utbredde dem Af de engelska förpaktarne är derföre print Albert lika högt ärad som en gång Georg III var, efter hvars tid ingen engelsk konung med värme antagit sig landtbrukets intres sen. Prinsens husliga lif har varit så tadellöst att intet förtal i detta afseende vågat vidrörs honom. Han understödde drottningen i ord nandet af finanserna, dem hon emottog i då ligt skick, men hvilka nu äro i bästa stånd Han hjelpte henne i hennes exemplarisks