Göteborgsposten – 24 december 1861, sida 1

dom ifrån henne, medan han ännu var i sin kraftigaste mannaålder, ty han var endast 42 år gammal. -— Frågan är nu, huru drottningen, som nyligen vid sin moders frånfälle var så nedslagen, att man fruktade för hennes förstånd, skall bära detta nya slag. Engelsmännen åro som man vet slutna och tvära isynnerhet emot allt utländskt, så att man brukar säga det hvarje engelsman utgör liksom en afskild ö för sig sjelf. Sällan händer det derför att en främling förmår intörlifva sig med dem; men aldrig har det lyckats för någon i så hög grad som för prins Albert. Han hade förvärfvat sig allas aktning och kärlek. — Han beträdde första gången Englands jord år 1838, då den unga drottningen kröntes i Windsor. Han var då liksom den blott få månader äldre drottningen 19 år gammal. Prins Albert föddes på slottes Kosenau och var andre sonen till hertig Ernst af Coburg och hans gemål Dorothea Louise at SachsenGotha. Hans upptostran leddes först omsorgsfullt af privatlärare, hvarefter han begaf sig till högskolan i Bonn för att der studera rättsvetenskap och historia. Hans lefnadssätt var då liksom alltid enkelt och regelbundet. Han steg vanligtvis upp klockan 6 på morgonen och arbetade, med undantag af tre timmar, som egnades åt middagsmåltiden och förströelser, till klockan 7 på aftonen Derefter gjorde han besök i familjerna eller samlade kring sitt börd de studenter som voro värdiga att umgås med honom, Hans vistelse i Bonn utsträckte sig till halfannat år. Då han med sin fader bevistade kröningen i London anmärkte man, att den unge vackre Coburgaren tilldrog sig drottning Viktorias blickar. Man hade ej misstagit sig och vid prinsens andra besök i England år 1839 förklarade drottningen i hemliga rådet sin kungliga vilja och beslut vara att räcka prins Albert af Sachsen Coburg sin hand. Förmälningen firades i London d. 10 februari 1840. Prinsen blef naturaliserad och genom ett parlamentsbeslut tillförsäkrad en årlig summa af 30,000 pund sterling. Han lefde med drottningen i ett exemplariskt, med barn välsignadt äktenskap. Drottningen öfverhopade sin gemål med de äretecken och hedersplatser, som det stod i hennes makt att bortgifva, samt gaf honom rang framfor medlemmarne af kongl. familjen. Men på fastlandet hade han blott rang som en yngre broder till hertigen af Coburg. Dermed var dock drottningen under sina resor mycket missbelåten. Hon fick först ändring i denna etikettpunkt år 1857, då parlamentet utnämnde prinsen till prins-gemål. Underhandlingar som förut blifvit förda, angående denna sak, hade strandat mot Rysslands obenägenhet. Prins Alberts ställning var och förblef egendomlig. Qvinnan skall i ett kristligt äktenskap vara mannen underdånig; men prinsens maka var drottning och fick ej, äfven om hon velat, lemna sin gemål något inflytande på regeringen. Engelska statsförfattningen förbjuder hvarje inblandning i regeringsärendena af någon som ej är ansvarig inför parlamentet. Detta var åtminstone länge åsigten inom landet. Prins Albert berömdes allmänt i England såväl för sina älskvärda egenskaper, som ock isynnerhet derföre att han aldrig gjorde det ringaste försök att inblanda sig i statsaffärerna. Då han engång (1843) för att ändock göra något för sin militäriska värdighet tog befattning med truppernas beklädnad och ville i armåen införa ett nytt slags hattar, uppväckte dessa perselar ett lika stort larm i England, som fordom Gesslers hatt i Schweiz. Tidningen Punch bespottade den olycksaliga hatten som ett vidunder, hvilket förskrämde drottningen och