Göteborgsposten – 23 december 1861, sida 1

RARE misstaga sig, lätt igenkänna ett franskt fartyg. Sjömännen voro sysselsatta på däck med att klargöra storbåten och fira den ned i hafvet, der den rörde upp myriader stjernor från det phosphorescenta vattnet. Båten drogs bort till styrbordstrappan, hvilket utvisade att officerare eller passagerare tänkte gå i land. Tolf roddare togo plats på båtens tofter och klargjorde i hast sina åror. Derefter stego tretio man ned i båten, ordentligt beväpnade som marinsoldater. De satte sig i midteln af båten med gevären mellan benen och höllo sig oroliga och tysta. En sjöman tog plats i aktern och grep tag i rodret. Båtens tvenne förnämsta tofter förblefvo oupptagna. Fem eller sex man stodo ofvanför trappan i en liten grupp och tycktes lifligt samtala med hvarandra. Slutligen skiljde sig tvenne från denna grupp och stego i sin ordning ned i båten. — Är allt klart? frågade rorgängaren. — Ja, svarade en af de båda personer, som sist stigit ned i båten och der tagit plats bredvid hvarandra på de tofter, som voro belagda med blått kläde, broderadt med ankaren, — Stöt ifrån! : Båten aflägsnade sig från fartygets sida, årorna föllo på en gång ned i vattnet och började drifva båten med snabb fart framåt. Snart :framstodo de klippor, som omgifva