Göteborgsposten – 23 december 1861, sida 1

pet. Karaiberna vänta icke vår ankomst och då de ej veta med hvem de ha att göra, skulle de kunna taga oss för fiender. Låt oss lemna folket här på stranden och ensamma med Mahurec begifva oss till hyddan. TIllehiie skall skicka dem förfriskningar. — Godt! Henri närmade sig de tretio männen och meddelade dem den af Charles gifna ordren. Derpå begåfvo sig de båda officerarne och Mahurec i väg. En dödstystnad rådde på ön: intet rop, ingen vindfläkt lifvade denna del af ön SaintVincent. De tre männen följde en vid foten af strandens klippor löpande smal gångstig, som utmynnade vid inloppet till sjelfva bassinen. — Det är här Mahurec! sade Charles och stannade; jag hör likväl icke blodhundarnes skall. — Ah! inföll Mahurec, det kommer sig deraf att de vädrat gamla vänner. — Men denna oafbrutna tystnad förefaller mig sällsam. — Det finnes ju en volkan på ön? frågade Henri plötsligt. — Ja, svarade Charles. — Bryter den ofta ut? — Aldrig. — Hvad vill då det rödaktiga skenet be