— Åter en af galerkonungens folk, sade Jacquet, efter att ha undersökt kroppen. Kanske ha sjögastarne segrat! Man nalkades huset, der krogen låg, hvilken våra läsare känna till. Allt tycktes vara fullkomligt lugnt. — Der är det! sade Jaquet och visade på krogen. Deana var tillsluten och ingenting derinne förrådde den ringaste oreda. Jacquet gick fram mot dörren: den var ej stängd. Jacquet stötte upp den och gick in med ljuset i ena handen och en pistol i den andra. jHenri och Charles följde honom, men de hade ej väl hunnit taga ett par steg framåt, förränn de stannade, isade af fasa. Allt var krossadt i denna sal: ingen möbel, intet husgeråd var bhbelt. Allt förrådde att en förfärlig och våldsam kamp egt rum härstädes ... Der fanns likväl ingen enda menniska. Källarluckan var slagen i bitar. — Låt oss gå ned! sade Jacquet, som alltjemt gick främst. Alla tre började stiga utför den smala trappan. En fuktig kyla mötte dem på samma gång vämjeliga ångor nästan hämmade deras andedrägt — Här luktar blod! mumlade Henri. Jacquet sträckte ut handen med ljuset. — Se! sade han.