Göteborgsposten – 21 december 1861, sida 2

Joh. Andersson, hvilken observerade att hon vid hans åsyn gjorde en hastig vändning, liksom för att dölja byttorna. Detta uppväckte hans misstankar, hvarföre han följde efter henne. Ju fortare han gick, desto fortare gick äfven hon. Andtligen upphann han och gaf sig i samtal med henne, samt frågade slutligen, om hon ej möjligen af misstag kommit att medtaga något som ej hörde henne till. Härtill svarade hon nej, men följde dock efter en stunds prut Joh. Andersson tillbaka till Sjöstedts bod. Hunna till bodtrappan möttes de af en karl vid namn Sjöberg. Denne ombads af Maria Larsson att hålla den ena byttan, hvarpå Joh. Andersson gick in i boden för att efterböra om något saknats. Han hade dock knappt hunnit inom dörren förrän Maria Larsson nedsatte den andra byttan på trappan och började springa allt hvad tygen höllo. Andersson märkte flykten, satte efter henne, fick hjelp af polisen och snart var Maria Larsson, trots sin snabbhet, i förföljarnes händer. — Vid polisförhöret förnekade hon till en början envist att ha stulit något. Slutligen medgaf hon dock att hon varit inne i br Sjöstedts bod och tillgripit byttorne; hon förberedde dock leende denna bekännelse dermed att hon sade sig ej ha varit riktigt nykter. Hon skulle således ha begätt tillgreppet under ruset, men de som fångat henne påstodo dock att hon varit spik nykter, hvilket bäst bevisades af hennes stora fortfärdighet under förföljelsen. Efter hennes erkännande blef målet förvisadt till rådbusrätten, och kommer hon att under atbidan på ransakning förvaras i cellfängelset. moto LOT KtUVOKNERTRERANUKE VERB SANREETENST ERROR URNPROE EA ONPER vonengate