Göteborgsposten – 21 december 1861, sida 1

tillhör rättvisan, och rättvisan skall denna gång ej svika oss. Efter en stund och medan alla hängåfvo sig åt sina glada förhoppningar, öppnades dörren till förstugan mycket häftigt och en karl inträdde i det yttre öde rummet. Det var Jacquet. Utan att stiga öfver tröskeln till det andra rummet, ropade han på Henri och Charles. — Hvad är det? frågade dessa på en gång, sedan de blifvit ensamma med Jacquet. — Fångarne? ... sade Jacquet med något flämtande stämma, äro de här? — Nej! svarade Charles. Jacquet lät ett doft utrop undfalla sig. -— Men hvad står då på? frågade Henri. — Fångarne ? hvar äro de? upprepade Jacquet. — I Mahurecs vård; i huset vid gatan les Feöves. — Der? ... Ah, förbannelse öfver oss! utropade Jacquet och slog sig för pannan, otåligt stampande i golfvet. — Tagen edra vapen! sade han slutligen. och kommen med mig till gatan les Föves, på det våra fiender icke må undslippa oss och ännu en gång tillintetgöra våra förhoppningar, på det vi måhända må kunna rädda Maburec och hans kamrater! De båda männen stodo som slagna af åskan.