uppfylla sin pligt och låta utrymma salen, afstå sin plats åt en annan. Han talar ånyo till folket; — Man lägger för er en snara! utropar han, dragen er tillbaka, på det vi må kunna uppfylla edra önskningar. Folket tyckes tveka, men nya massor komma in och drifva det framåt. Aldrig hade Konventet varit ute för en större fara; timmarne förrunno, mörkret kunde inbryta, och hvad kunde ej de deputerade vänta sig af rasande menniskor, hvilka misskänna alla lagar och af hvilka största delen tycktes -beherrskas af de dåligaste passioner. Då ljuda marschsteg i salongen intill, Frihetens sal: det är de trogna sektionerna, som komma det botade Konventet till undsättning. Folket bereder sig till motstånd: nationalgardet synes... Man uppmanar mängden att draga sig tillbaka, presidenten vill öfvertala folket i lagens namn : tjut och förolämpningar svara honom. Fouchå har lemnat sina vänner: han går och kommer och är öfverallt. — Gören salen ren! ropar han till sektionerna. Dessa fälla bajonett. — Hit, sansculotter! skriker folket. En del patrioter rusar fram och angriper våldsamt det inryckta detachementet. Ett ögon