Göteborgsposten – 20 december 1861, sida 1

Slutligen låter den man, som drifvit några af insurgenterna mot Fouchå, snabbt sprida ut den uppmaningen att tvinga de deputerade ned från bänkarne, på hvilka de stigit upp, för att söka skydd mot tumultet, på det de må komma ned i folkbopen och der öfverlägga. Man rusar emot dem: de protestera, Tumultet tilltager. Blod har ännu ej flutit, men det är snarare genom ett underverk. Nu kommer Tusenskön tillbaka till Jacquet, som ej lemnat Fouche, — 93 års konstitution! skrek man från alla håll, under en riktig helvetisk konsert. I detsamma passerade den karl, som vi förut omnämnt och hvilken tycktes vara insurrektionens ledare, förbi Fouchå. — Tusenskön spratt till och tog Jacquet i armen. — Der är han! hviskade han. -— Är du säker derpå? sade Jacquet. — Jag svarar derför. Jacquet vände sig om mot Fouehå och tillhviskade honom snabbt några ord. De tvenne män, som förut skyndat Fouch6 till hjelp, befunno sig ännu nära intill denne och hörde Jacquets ord. En och samma blixt glänste till i deras blickar och de gjorde båda en rörelse, för att rusa fram. Men tvenne kraftiga händer höllo dem qvar på platsen.