Göteborgsposten – 20 december 1861, sida 1

beraktiga ifver och vighet observerades af alla, ty han syntes öfverallt. Han talade till åtskilliga och utvisade för dem alla en och samma punkt i rummet, nemligen den, der Fouch stod. Genast samlades dessa karlar, banade sig väg och rusade mot FouchE. Inom ett ögonblick var denne kringränd och försvunnen bland de rasande. Han rycktes ned från bänken och var nära att bli nedtrampad och qväfd, då några unga män rusade till hans hjelp. Blaud dessa var en, som bar en främmande uniform, och en klädd som den tidens sprättar. De bistodo kraftigt den angripne, befriade honom, stötte undan folkhopen och bildade af sina kroppar för honom en mur. — Tack, medborgare! Bienvenu och Bonchemin äro alltid framme i nödens stund! sade Fouch, under det hans mörka öga med hatfull blick fåstades på den undanvikande folkhopen. En karl kom nu fram till det ställe, der Fouchå befann sig. — Jacquet! mumlade denne. En andra karl förenade sig med den förste. — Tusenskön! sade Jacquet lifligt till den som följde honom, håll din ed! Galerkonungen! Vi måste ha honom? Tusenskön gjorde ett bifallande tecken och försvann i folkhopen. Tumultet ökades än mera. Det var en förfärlig sammangyttring. Skrik och rop hördes från alla håll af den yrande massan.