Göteborgsposten – 19 december 1861, sida 2

mera skall försöka undandraga dig mitt välde. Du trodde dig vara allt: du är intet. Bamboulå, jag är en god furste, och jag benådar dig... Jag upprepar det: jag behöfver dig! Bamboulå svarade icke; de vansinnigaste tankar korsade hvarandra i hans hjerna. -— Ja, jag behöfver dig! upprepade galerkonungen. Äro vi icke båda hotade med att förHora Niorreska förmögenheten? Den gosse, hvars tillvaro jag omnämnt för dig, finnes till ej allenast för oss; äfven andra veta af honom. — Andra! utropade Bamboulå, som plötsligen återvaknade till medvetande af ein belägenhet. — Ja; markis dHerbois, som sjelf sett gossen och tillochmed räddat honom ur lifsfara. — Har du talat med honom? -Ja visst. Han visste ej, hvem gossen var, men jag upptäckte det för honom. Bamboulå ryggade öfverraskad tillbaka. -Hvad, du, Camparini, uppenbarar för våra fiender tillvaron af denne Niorres ättling. Du är galen! — På intet sätt. Detta barn fanns till, men jag visste ej, hvar det var. För att få reda derpå, måste jag gifva markis dHerbois del deraf. —Men... — Du hade Blanche i ditt våld, fortfor Camparini, och jag kunde, så fort jag ville, få dig i mitt. Jag hade dessutom skäl dertill. Jag