Göteborgsposten – 18 december 1861, sida 2

mama FR ärsekkskdntntntindntotene Nya Tulloch Packhuset. Till Red. af Göteborgs-Posten. Då frågan om den nya Tullhusbyggnaden ändtligen framskridit så långt att ritning blitvit uppgjord samt af vederbörande antagen för att anmälas till konglig stadfästelse, borde man ha anledning att hoppas ett skyndsamt utförande af detta vigtiga företag, men, ehuru ins. väl inser den stora vigten af frågans snara afgörande, anser han det likväl vara af än större vigt, att det sker på ett för samhället värdigt sätt, så att ej nya Tullhuset framdeles, i likhet med Arbetshuset m. fl. byggnader, må stå såsom ett sorgligt exempel på smaklöshet och oändamälsenlighet, hvilket säkert skulle blifva förhållandet om den nu antagna ritningen verkligen följes. Ehuru ins. endast varit i tillfälle att flyktigt taga del af ritningarne, har detta hkväl tillräckligt öfvertygat honom om deras oduglighet, och ehuru dessa anmärkningar i och för sig torde vara obehötliga, då det kan tagas för gifvet att Kongl. Maj:t ej fastställer sådana ritningar, vill ins. likväl hemställa till vederbörande, huruvida det ej vore skäl att besinna sig innan de utsätta sig för obehaget, ati, efter Herårigt arbete med anskaffande af lämpliga ritningar, slutligen få desamma kasserade. Det skulle blifva alltför vidlyftigt att genomgå alla felaktigheter i den uppgjorda ritningen, men det torde göra tillfyllest att blott påpeka de mest i ögonen fallande. I en större offentlig byggnad bör alltid det yttre stå i fullständig harmoni med den inre anordningen, och så aw säga vara ett uttryck af densamma; — ett större fel kan icke begås, än att, såsom här är fallet, anbringa en småaktig yttre dekorering som står i skarpaste motsats mot byggnadens ändamål, och endast kan genomtöras på besostnad af inredningens ändamålsenlighet. Detta gäller alldramest om det åt Eltsidan befintliga midtelpartiet, samt de å hörnen anbragta villa-artade tornen, hvilka på det högsta misspryda det hela, samt genom deraf bildade skrubbar i hörnrummen gifva dessa en form, som skulle anses opassande äfven i det simplaste boningshus. Att på taket placera tvenne kolossala atbildningar af Lejonen vid Stockholms slott är rent af löjligt, för att ej tala om det opraktiska i att sätta sådana tyngder på den svagaste delen af en byggnad, då man kan antaga att meningen ej är att göra dessa lejon af trä eller dylikt. I konstruktivt hänseende är det mest framstående felet att midtelpartiets sidomurar sakna stöd i undra våningen, hvilket också torde göra det hela omöjligt att verkställa. Att dömma af ritningen synes meningen vara att byggnaden skall utvändigt putsas, och är detta enligt ins:s tanke ett stort fel, hvilket dessutom medför en betydlig tillökning i kostnaden utan ringaste nytta. Biblioteket i Köpenhamn, Storthingshuset i Christiania m. fl. nyare större byggnadsföretag visa tillräckligt att ins. icke står ensam om sina åsigter i detta hänseende. Att på större publika byggnader anbringa en inskription som angifver byggnadens ändamål, anses alltid opassande, men torde dock vara det förnuftigaste på hela den ifrågavarande ritningen, ty utan en sådan på båda sidor aunbragt skylt skulle det sannerligen aldrig kunna falla någon in att här vänta sig ett Tulloch Packhus, utan man skulle snarare taga det för ett Tivoli med menageri eller dylikt. Insändarens nu uttalade anmärkningar äro ej förestafvade af någon klandersjuka emot vederbörande som säkert bandlat efter bästa öfvertygelse och förmåga, men detta resultat visar ytterligare det oriktiga i forfarandet att icke vid större offentliga byggnadsföretag anställa en fri täfling om den bästa byggnadsplanen, såsom alltid brukas i andra länder, vanligtvis med fullt tillfredsställande resultater. Ehuru det måhända skulle förorsaka ett ytterligare dröjsmål at några månader att nu anställa en sådan täfling, är ins. likväl ötvertygad att detta skulle vara bättre för vederbörande, än att efteråti åratal ångra ett begånget fel som icke mera kan hjelpas. Nödvändigt är likväl att i sådant fall hela saken öfverlemnas till en särskild komit, som inom sig har åtminstone en verkligt sakkunnig person att tillgå. — Aa —