Göteborgsposten – 18 december 1861, sida 2

— Berätta dem först för mig, din far. — Jag ville blott, sade Bambouldå med berömvärd sonlig lydnad, bedja henne lemna mig några upplysningar om d Horbignyska förmögenheten, som hon ärft ... -— Aha! inföll Camparini, då han nu såg motståndaren afkasta masken. — Medborgaren är, enligt ordalagen i den gamle markisens testamente, endast berättigad att njuta räntan af sin dotters egodelar. — Det är sannt. — Och denna dotter? — Man vet ej hvart hon tagit vägen? — Om bon skulle vara död? — Man vet det icke: man kan således antaga, att hon lefver, och ända tills motsatsen blifvit bevisad, skall medborgarinnan förbli i besittning af sina millioner. Bamboula började skratta. -—Corbleu! sade han, du tager din roll så allvarligt. Man skulle af dina ord kunna tro, att vi opererat tillsammans vid den vackra Rosas bortskaffande. — Jag vet ej, hvad du menar. — Bah! sade Bamboulå med någon otålighet, hvarföre denna komedi? — Jag spelar ej någon komedi, svarade Camparini. — Men den vackra Rosa...