Göteborgsposten – 18 december 1861, sida 1

verksamhet kriget gifvit dem ej under kommande lyckligare dagar skulle förgätas, och att de, oberoende af skräddare, sömmerskor och modehandlare, skulle bli i stånd att undvika många af dessa verldsliga svårigheter hvilka vanligen oroa ,tarfligt folk och komma ,trogen kärlek att kallna. Vi hafva kanhända äfven i ötverensstämmelse härmed någon gång tör dessa damer uttryckt vår öfLOT gelse, att söderns döttrar genom att söka likna Homeri Penelope i dygder och spartanskt mod äfven en gång skola få Jika många friare och till slut en lika duktig man som bon. Under vår resa hade vi många tilfällen att diskutera en fråga, hvilken vanligen anses vara sydstaternas omtåligaste punkt — den angående sättet att anskaffa penningar för krigets fullföljande. Styrelsens lån upptagas vanligen på det sätt, att långifvarne åtaga sig att lemna penningar, krigsförnödenheter, råvaror eller förädlade produkter, emot det att låntagarne i stället lemna skattkammarobligationer löpande med åtta procents ränta, och betalbara hvarje halfår. För lånets slutliga inbetalning står nationens heder och rikedom i borgen. Mycket stora gqvantiteter af produkter hafva re: dan blifvit erbjudne och det fullkomligaste förtroende synes råda hos alla långifvare i afseende på den lemnade säkerhetens tillräcklighet. Det allmänna och fasta beslutet att lyckas och dessutom betydelsen af det mål man eftersträfvar är naturligtvis egentliga grunden till denna känsla. En ansedd senator från Tennessee uttryckte en gån för oss sin åsigt angående skattkammarobligationerna och denna synes oss vara ungefär i öfverensstämmelse med hela landets. Han sade: Det är blott en enda händelse som skulle kunna göra att dessa obligationer ej blefve betalde eller betydligt sjönke under sitt värde. Denna händelse vore om vi besegrades i striden för vårt obervende; i hvilken händelse hvarochen kan inse att vi äro förlorade och måste bli beröfvade på en gång frihet, förmögenhet och verldsligt anseende. Hvad som skall bli yttersta följden af dessa finansplaner är omöjligt att förutse; men vi kunde ej bland dem som voro mest intresserade för dessa planers framgång spåra ringaste misstro till principernas riktighet. Bankerna hafva inställt alla betalningar i klingande mynt. Häruti understödjas de af de olika statsauktoriteterna, hvilka naturligtvis önska, att inga andra och bättre säkerheter skola konkurrera med regeringens. I somliga stater hafva solventa bolag ätven fått tillåtelse utfärda sedlar. Pappersmynt är derföre det enda som användes, och dess dåliga beskaffenhet har ledt till många olägenheter emedan det snart förstöres och blir oanvändbart. Men äfven har ha energi och kraft besegrat svårigheterne. Man har införskrifvit maskinerier för sedlars tillverkning, och nu gör man så goda sådane som man kan önska sig. (Forts.)