Göteborgsposten – 17 december 1861, sida 2

— Du behöfver ej känna dem. Jag har dem, och det är nog för dig att veta. Rick bugade sig djupt. — Jag tror bestämdt, sade han, att du växer med hvarje steg, och jag är din tillgifne tjenare. — Deraf skall du finna dig väl. Räkna på mig, liksom jag räknar på dig. Vaka nu här öfver dessa papper; jag begifver mig till Camparini. — Och om Roquafort skulle återkomma ? — Då skulle han åter försvinna, men för att aldrig mera återkomma. — Jag förstår. — Det är således din tanke? — Fullkomligt: vi äro rika, vi böra ej mera tillhöra packet. — Om ett par timmar, sade Bamboula, skall jag bringa dig medborgarinnan Camparinis afträdande af sin mans hela förmögenhet. Bamboulå tog till sig värjan och dolken, samt stack en bundt papper under armen, nemligen afskrifterna af dokumenterna. Han vinkade beskyddande åt sin medbrottling och gick mot dörren, samt skyndade ut. Klockan var då half 6 och hufvudstadens gator voro ännu öde. Bamboulå styrde med snabba steg kosan åt ChaussedAntin. — (Forts.)