— Allt är således färdigt för morgondsgen ? — Allt! — Godt! sade Fouch6, och tillade sedan efter en stunds tystnad, liksom besvarande sina egna tankar: Hvem skall draga nytta af alla dessa ansträngningar? Tallien, Barras? ... Ett ögonblicks kraft, men i sjelfva botten svaghet och enfald ... Ah, det är bestämdt snillet som fattas. Fouch hade tagit sin batt, som låg på en stol. — Jag går till medborgarinnar Beauharnais, sade ban eftersinnande. — Skall jag vänta på dig? frågade Jacquet. — Ja visst. Fouchå uppnådde dörren. — Apropos, sade han och vände sig om, medborgarinnan Låonore? — Hon är försvunnen ! svarade Jacquet. — Och hennes spår? — Alldeles förlorade. — Har bon blifvit bortförd? — Ja. — Af hvem? — Det vet man ej, men man kan icke draga i tvifvel om, att f. d. grefve de Sommes är anstiftare af detta attentat. — Vi måste taga honom fast! sade Fouch och stampade med foten. i