Göteborgsposten – 16 december 1861, sida 1

—AA kull, låta transportera sig under Londons sunda grundvalar. De ständiga motgångar, som företaget i början rönte, bidrogo icke liet till att befästa dem i sin tro, hvilka från vörjan hade ansett hela saken tör ogörlig. Den underjordiska jernvägen har under åraal varit omtalad och småningom blifvit ställd samma klass som flygwaskiner, tunnlar unler kanalen mellan BEugland och Frankrike, srigstöring i luftbalonger med flera temligen vågade toretag al samma halt. Dock hatva lere företagsamma män alluid vidhållit iden om en underjordisk jernväg, talat för dess utörbarhet och försvarat dess nycwta, tills de slutligen lyckades åstadkomma ett resultat, om möjligt svårare än utförandet af sjelfva jernvägslinien, nemligen det att — anskatfa kapital derför. Med pengar ull företaget och sedan en skicklig ingemor, mr. Fowier, blifvit engagerad, blet uttorandet jemiörelsevis läut. Man arbetade lugnt under sjeltva jorden och stannade endast här och der då man råkade alt åstadkomma någon vådlig spricka i de hus under hvilka man passerade. Linien har på detta sätt blitvit långsamt men såkert uttord från öster ull vester, tills största delen af densamma blifvit fullbordad. Den törsta del at lnien som kommer aw oppnas för tratiken blir den som ligger emeilan jernvägsstationerna vid Victoria Street och Paddingvon. Dewta skall ske inom den 1 Maj nästa år, till hvilken tid man naturligtvis, med fästadt afseende på den då börjande veridsutställningen, vill hafva så mänga kommunikationsmedel som mojligt tillreds. Då hnien öppnas skall säkerligen allmänheten bh angevamt öfverraskad at att finna, det denna underjordiska jernvägs haltva sträckning ej är underjordisk alls, och att densamma, der den på kovrvare eller längre distanser löper under jorden, istället tör act vara instängd, mörk, tukug och illaluktande, mera erimrar om en väl upplyst och vacker gata nawwetid än om en underjordisk passage under sjeltva hjertat at den stora verldsstaden. Det är ej lavt av förutsäga, om jernvågen skall gitva ränta på det nedlagda kapitalet, men detta synes ej otroligt då man besinnar avt bolaget redan vid forsta öppnandet al jernvägen skall kunna transportera passagerare på en sträcka alt mer än en halt svensk mil och att at denna en del just ligger emellan de båda stora stationerna för Great Western och Northern jernvägarne. Då den underjordiska jernvagen blir färdig emellan Victoria Street å ena Bdan och Chatham samt Dover Bridge å andra sidan, skall man kunna resa ojemtorligt mycket fortarv än forut. En person som reser ut från Dover eller Brighton kan på detta sätt komma direkt och med otörminskad skyndsamhet till Bayswater, 1 stället för atv det nu upptager lika lång tid att från London Bridge komma till Bayswater, som det eljest erfordras för att resa en betydande stracka med jernväg. På samma sätt skola de som komma norrifrån — från Manchester, Liverpool eller Edinburgh — kunna resa direkte vill Dover utan avt förspilla en minut at sin tid. Emellertid kan man fråga hvarföre jernvägen, om den är aldrig så nyttig eller nödvändig, just skall anläggas under jorden. Härpå svaras, att alldenstund ett sådant anDR KDE Les IE osm