Sjögastarnes konung.) Historisk sjöroman, öfversatt från franskan. Hon är faderoch moderlös, hon har ej mera några fåräldrar och hennes vänner äro olyckliga. Jag beslöt derföre att taga henne till mig, men vid närmare eftersinnande ändrade jag mig. I vårt hus kommer en mängd sprättar och kräk, tillhöriga Lefebvres stab, och de skulle kanske alltför mycket svansa sig för flickan. Jag tänkte då på dig, mamma Gervais. Du har inga andra unga män här, än pojken Antoine derborta, som är röd som en kokt kräfta och rund som en melon. Du tar emot flickan, och får hederlig vedergällning derför. Jag skall ofta komma och helsa på er. Nå, duger det? — För tusan! sade medborgarinnan Gervais. Om den lilla är utan familj och olycklig, skall jag visst taga emot henne. — Och deri skall du göra rätt, ty du känner henne sedan lång tid tillbaka. — Jag? — Ja. Du har sett henne, då hon ej var högre än Lefebvres stöfvel. ) Forts. från N:o 149—155, 157—183, 185—9288.