Göteborgsposten – 10 december 1861, sida 2

Då m:me Gervais kom ut i boden, bade generalskan tagit plats i en stor länstol, hvarifrån hon öfverhopade med frågor ömsom bodgossen, som af pur vördnad ej vågade röra sig från stället, och ömsom den unga flickan hon bade i sitt sällskap. Denna var insvept i en vid kappa och hennes ansigte doldes till hälften under den uppslagna kapuschongen. En näsduk, som hon höll i handen och med hvilken hon tycktes borttorka sina strida tårar, undangömde det öfriga af ansigtet. — Tjenarinna, medborgarinna generalska! sade m:me Gervais, i det hon inträdde i boden. — Tjenarinna, mamma Gervais! svarade medborgarinna Lefebvre. — Hvarmed kan jag vara dig till tjenst? — Det är frågan om barnet här. Derefter tillade hon, vänd till den unga flickan : — Gråt då icke, lilla stackare! Här har du ingenting att befara, och dessutom är ju jag här hos dig. — Hvem är denna unga flicka? frågade m:me Gervais. — Det är ett stackars barn, svarade m:me Lefebvre, som du skall göra mig den tjensten att genast taga till dig, med vilkor att jag betalar allt för flickan. Jag har åtagit mig detta. (Forts.)