Sjögastarnes konung.) Historisk sjöroman, öfversatt från franskan. — Tst, min vän! sade Gervais och lade ett finger på sina läppar. Tala icke så hogt! — Hvarföre då? — Derföre att man skulle kunna höra oss. — Men... Gervais fattade sin hustrus händer, ställde sig midtemot henne, blinkads med ögonen och gjorde en uttrycksfull grimas, sägande: — Medborgarinna Gervais, min storhet skall icke förändra mig. Jag skall alltid vara en förträfflig äkta man. M:me Gervais spärrade upp ögonen och betraktade sin make som om han varit ett spöke. Derefter tog hon med armarne uppsträckta mot himlen några steg tillbaka och utropade: — Jesus! han är bestämdt galen! Gervais rätade majestätiskt upp sig. — Medborgarinna, jag uppmanar dig att visa vördnad för mig. Tag dig tillvara! Om någon hörde dig, skulle du vara komprometterad, ) Forts. från N:o 149—155, 157—183, 185—287.