Göteborgsposten – 10 december 1861, sida 1

— Jag vet icke. — Men... j han tillbragt natten tillsammans ? . — Åhncj. — Med hvem annars? — Med den store chefen. — Hvilken chef? — Vår, min vän, den store leverantören! han som för ordet vid sammankomsterna och som underrättat Gorain och mig om hvad vi ha att göra. — Huru heter han ? — Ja, det vet jag icke; men hvad jag vet är, att han sätter mycket värde på mig och att han lifligt intresserar sig för mig! Det är en syperb karl!... Men han har ett besynnerligt. sätt att låta folk komma till sig... Gorain och jag trodde ett ögonblick, att vi fallit i någon snara, då vi krälade unvder maskiner, men s8edan! ... Min vän, föreställ dig, att han kände till alla mina genomståndna äfventyr. Och han ådagalade ett sådant intresse för allt hvad som kunde ha händt mig, att han tycktes aldrig vilja sluta med sina frågor. Han ville veta allt. Han talade med mig tillochmed om den lille gossen, som Bienvenu lemnade i Morgonstjernans vård, då vi reste från Antillerna. Jag talade om allt hvad han ville, ja, vi pratade hela natten; och då jag och Gorain lössläpptes, öfverhopade han oss med