Göteborgsposten – 9 december 1861, sida 2

kel omkring henne och samtalade lifligt, för att döma af uttrycket i deras ansigten. — Ilan är således icke återkommen ? sade en utaf dem och vände Big till medborgarinnan Gervais. — Nej! svarade mime Gervais med en stor gest. — Sedan i går eftermiddag ? — Han aflägsnade sig med sin vän Gorain på slaget tre, och sedan dess har jag cvj återsett någondera af dem. — Ilvart begaf han sig? — Det sade han icke. -— Men detta är oroande, medborgarinna. — Tala ickv med wig derom! Jag är ulldeles tokig sedan i går afton. — Det var just mödan värdt, att hafva en man frånvarande under två års tid, tillade en annan dame, för att ban en dag skulle återkomma och redan dagen derefter ånyo försvinna. — Han har vändt tillbaka dit, derifrån han kommit. — Ah! inföll m:me Gervais med en suck, om han åter reste bort sin väg, kunde han lika gerna varit borta en gång för alla, huru djupt. det än smärtat mig. — Då skulle du kunnat tro dig vara en enka, raedan du nu...