Göteborgsposten – 7 december 1861, sida 2

kunna stödja sig, för att proklamera barnets identitet ? — Vi ba bevis i mängd. — Och hvilka då? — Alla de bref, som vid detta tillfälle vexlats mellan Saint-Jvan och hans herre, SaintJeans förklaring angående den dyrbarhet som blifvit honom anförtrodd, hr de Niorres förklaring, hvari ban åt sin trogne tjenare öfverlemnar arftagaren och alla hans egodelar. Dopattesten, dagboken öfver Saint-Jvans resa och det intyg fiskrarne lemnat öfver att ha mottagit barnet. — Men hvar är denne gosse nu? -— Det vet jag icke och jag har ej heller kunnat lyckas att få reda derpå. — Men fiskrarne, åt hvilka gossen anförtroddes ? — Åro döda; och barnet försvann för nu mer än tre år sedan. Charles syntes vara rof för den djupaste rörelse, Ian lemnade tvärt Camparini och började med stora steg gå af och an i det lilla rummet, Camparini stod stilla qvar, men håns gnistrande öga förlorade cj ur sigte en enda af Charles rörelser, ic ett enda uttryck i hans anlete. Blodet hade rusat upp i markisens ansigte, hans panna var purpurröd och ådrorna vid tinningarne svällde så att man kunde tro det de