Göteborgsposten – 7 december 1861, sida 2

I gjorde sammanledes. Camparini fortsatte sin gång, lemnade sängkammaren och gick ut i tamburen. En betjent räckte honom en kappa, som den elegante sprätten svepte väl omkring sig. Efter en stund satt han i en elegant vagn, hvilken kört fram till porten. — Gatan Saint-Honor6, hörnet af gatan PEchelle ! sade Camparini. Vagnen rullade af. — Skönt! mumlade den farlige personnagen och gnuggade händerna, mina underrättelser voro sanningsenliga. Markisen skall gifva mig upplysningar, och det jag i morgon kan locka ur sjögastarne skall ställa mig i riktiga spår. Per Bacco! parerar Bamboula den stöten, är han skickligare fäktare än jag. Gatan, som vagnen passerade, var mörk och öde. Camparini hade dragit ned ett af vagnsfönstren, så att den friska och rena nattluften spelade in i vagnen. Han låg tillbakalutad på de mjuka kuddarne och tycktes försänkt i djupa tankar. Plötsligt stacks ett hufvud in genom det öppnade fönstret: Camparini lutade sig lifligt framåt. IHufvudet stacks än mera in och några snabba ord hviskades i galerkonungens öra, hvarefter bufvudet åter drog sig tillbaka och försvann. Vagnen hade fortsatt sin väg, utan att nam eller sakta sin fart,