Göteborgsposten – 7 december 1861, sida 2

— Jag skall infinna mig der. Charles sjönk ned i en länstol, lik en person som hastigt träffats af någon oväntad upptäckt. Camparini betraktade honom ännu ett ögonblick, blinkade med ett uttrycksfullt leende och gick ut i första salongen i det han lemnade Charles ensam i budoaren. Den person, som förut passerat genom det lilla rummet, och hvars ena rockknapp fastnat i ryggstödet till en stol, stod väntande nära dörren. Då Camparini stigit öfver tröskeln, närmade han sig honom. — Hvad? sade Camparini och stannade. — De äro fångade, sade den andre. — De båda nöten ? -— Ja. — Hvar äro de? — Vid gatan VFEchelle. — Godt, och klubben ? — Allt går förträffligt. — Godt! Du skall föra hem medborgarinnan. — Inga andra ordres ? — Kom till klubben om en timme. — Jag skall vara der. De båda männen skiljdes åt. Camparini gick in i sängkammaren, der han nyss blifvit varse Fouch. Han förde nu handen till en af knapparne på sin väst, Fouch