Göteborgsposten – 7 december 1861, sida 1

— Markisinnan AIHorbigny! upprepade Charles och kom att tänka på affären med den vackra Rosa, som han hört Lonore omtala, ehuru han dock icke alldeles kände den. Nu inträdde en af medborgarinnan Talliens gäster I budoaren. De båda interlokutörerna tystnade genast. XXXL Fortsättning. Den inträdande var säkerligen någon uttröttad dansör, som sökte litet hvila, men då han blef varse de båda sawmtalande, hvilka synbarligen besvärades af hans närvaro, bugade han sig diskret och gick genom rummet. Då han gick genom den andra dörren, fastnade en af knapparne i hans rock i det skulpterade ryggstödet till en stol. Han stannade, gjorde loss knappen och flyttade undan stolen. Derpå aflägsnade han sig. Camparini såg på sitt ur. — Klockan är öfver tio! sade han jag måste lemna er, min herre, medborgarinnan väntar mig helt visst. — Ännu några ögonblick! sade Charles och tog honom i armen. Betänk omständigheternas vigt och den oro, som ert halfva förtroende: måste ingifva mig. Af nåd, fortsätt hvad ni; börjat!