Göteborgsposten – 7 december 1861, sida 1

honom. Ja, min herre. De Sommes, som jag vid den tiden ansåg vara en gad och förträfflig adelsman, en ärlig kamrat, bedrog både rådsherren, hans tvenne nidcer och mig. Jag måste dagen derefter resa tillbaka till Italien, hvilket jag jag äfven verkligen gjorde. Jag hade sett, jag hade varit vittne, jag måste inlemna mitt vittnesmål. Jag tillstår det... då trodde jag er vara skyldig. Jag kom tillbaka fem år derefter: jag kände de Sommes för hvad han verkligen var och jag var öfvertygad om er oskuld. Jag hade varit em ofrivillig orsak till er undergång. Jag ville en dag skaffa er upprättelse, om omständigheterna medgåfve det! denna dag är kommen min herre ! — Hvad! utbrast Charles; ni vill...ni kan... — Mycket för er skull, min herre! Jag har kännt de Sommes mycket väl, jag upprepar det, och tillstår att denne man är en usling. Hans skamliga projekter ha under tidernas längd blifvit fullkomligt klara för mig. Jag inser nu allt! De Sommes hade blott ett mål: att förvärfva sig en ofantlig förmögenhet, det var detta mål han ville nå, jag stod i vägen för honom, vi blefvo derföre brouillerade med hvarandra och jag fick ändtligen ögonen öppna. De Sommes ville gifta sig med markissinnan dHorbigny, med hvilken jag då var förlofvad.