Göteborgsposten – 7 december 1861, sida 1

Veckokrönika, Det lider mot julen; — man märker det ej allenast af de allt kortare blifvande dagarne, de storståtliga tidningsannonserna och de prydligare utstyrda fönstren i stadens butiker, utan äfven af det rörliga lifvet på stadens gator, hvilka nu mot vanligheten här i Göteborg, vid middagstiden räkna nästan flera qvinliga än manliga promenerande. Promenerande var dock ej rätta ordet; ty den ängsliga brådskan att så fort som möjligt kunna bekomma det eller det mönstret, den eller den sorten stramalj, silke, sefirgarn, perlor etc. står alltför tydligt teknad i de hulda varelsernas anleten. Otåligheten dels att få det sökta och dels att åter komma hem till bågen eller arbetsbordet bevingar fjäten, sår rosor på kinderna och höjer ögats eld. Under sådana förhållanden är navwurligtvis äfven för det manliga könet en promerad på stadens mest trafikerade gator mer än vanligt angenäm — och så nppkommer det brokiga och