Göteborgsposten – 7 december 1861, sida 1

nn Charles betraktade Camparini fönvånad. — Förstår ni icke? återtog han. Hvarken Blanche eller Lonore hafva rättighet till denna förmögenhet, ty det finnes en arfvinge i rätt nedstigande linie. — En sonson till hr de Niorres! utropade Charles och förde handen öfver sin svetthöljda panna. — Ja, — Omöjligt! hela denna familj har blifvit förstörd ! —— Nej, säger jag er. Saint-Jean har räddat en gosse. — Saint-Jean ? — Rådsherrens forne kammartjenare, hvilken ni sjelf kännt. — Nå? — Nåväl, denne man hade, vid åsynen af le många brott som förödde familjen, föreslagit in husbonde, att göra allt för att rädda ett af lenneg barnbarn från den förfärliga död, som raade inom hans familjs sköte . . . Hr de Niorres väsrade i början, men besegrades slutligen af omtändigheterna och samtyckte. Derföre afreste aint-Jean natten före den förfärliga katastrofen, afvande med sig rådsherrens sonson, den faderch moderlöse, som m:me de Versac tagit i sin vård, förstår ni? -— WVidara?