Göteborgsposten – 6 december 1861, sida 3

säkerligen medtaga depescher till lord Lyon (Englands sändebnd i Amerika), hvari denn jinstrueras, att fordra upprättelse för San Ja jointos oberättigade forfarande, att taga hr ij Mason och Slidell (sydemissarierna) till fånga I medan de befunno sig under britiska flaggan Iskydd. Skulle denna giltiga åstundan e J uppfyllas, så kunna vi icke betvifla, att lor ILyons skall enligt sin regerings instruktione ljemte det britiska gesandtskapet lemna Wa Ishington. Den princip, hvarpå engelska re geringen stödjer sin fordran, består deri, at lett britiskt fartyg måste, sålänge det icke be visat sig hafva kränkt den neutrala rätten I betraktas såsom britisk grund och jord, lik som om det verkligen vore ett stycke, och att rättigheten, att lemna skydd åt alla om bord befintliga personer, gäller lika mycket som om de befunne sig på britiskt område Men nu har i afseende på Trent en kränkning af neutralitetsrätten hvarken bevisats eller ens försök gjorts att bevisa den. Tillfångatagandet at de fyra personer, som med våld bortsläpades från Trent, var derföre alltigenom stridande mot rätten. Det påstås att ofvannämnde depescher till Lyons skola utgöra engelska regeringens ultimatum i frågan. Under det England sålunda ställer sig på fullt folksrättslig grund och derigenom tillvinner sig hela Enropas sympati, lyder man i Amerika blott de uppbrusande passionernas bud och beter sig, såväl regering som folk, på det vansinnigaste sätt. Regeringen ledes förnämligast af Seward och dennes anti-anglo åsigter äro bekanta; hon måste dessutom gitva efter för massans påtryckuing, hvars passioner återigen smekas af en oklok och oräsonlig tidningspress. Sålunda söka New-Yorkertidningarne bevisa, att sydkommissariernas arrestering ombord på Trent icke är någon kränkning af folkrätten och fordra tillochmed, att kaptenen på San Jacinto skall befordras samt belönas för sitt energiska (!) uppträdande. Amerikanska regeringen skall äfven hafva, för att smickra pationalkänslan, förklarat sig på inga vilkor vilja utlemna fångarne utan heldre utsätta sig för äfven ett krig med England. Om vi också icke tro att något krig på allvar skall eller kan bli utaf, antaga vi dock aw England ej skall låta tillfället gå obegagnadt att förskaffa sig, genom brytande af blockaden, föda åt de glupska maskinerna och derigenom åt de af allt större nöd hemsökta, arbetslösa fabriksdistrikterna. Engelska regeringens officiela organ, London Gazette, för d. I dec. innehåller drottningens proklamation af d. 30 nov., hvilken förbjuder utförsel och transport till kusterna ej allenast af salpeter utan äfven af krut och svafvel. -— Den på englands vestkust stationerade eskadern skall förstärkas. — Redovisningen för Englands hbandel under Oktober månad föreligger nu och är af högst tillfredsställande nätur, emedan utförseln till Frankrike åter stigit utomordentligt och i förening med andra utförselfabrikater rikligt betäcker den förlust, som förorsakats genom bomullskrisen. Den visar, jemförd med oktober 1860, en uwllväxt i utförselvärdet om 452,729 . Utförseln af metallvaror och fårullsfabrikater har tilltagit mest. Den största minskningen deremot visar sig i rått jern. Totalutförseln under årets tio första månader uppgår till 105,480,442 f, mot 112,956,726 år 1860, eller en minskning af c:a 61, procent. Hungersnödens spökgestalt har besvurits af Frankrike: brödet är åter billigt och sädesbehofven äro tillfredsställda. Så heter det, men intet ord nämnes om med hvilka ansträngningar och uppoffringar regeringen på bekostnad af folkets egna fickor lyckats fördrifva den hotande olyckan. — Moniteuren berättar, att kejsaren afslagit vexelagenternas anhållan om att få uppställa hans bildstod pål Börsen, såsom bevis af deras tacksamhet för inderlättandet af besöken å Börsen; kejsaren nr förklarat den tillämnade hedersbevisninzen vara för stor för en simpel administrativ itgärd, men har deremot lofvat att skänka sitt vorträtt åt Börssalen. — Den förut omnämnla noten i Moniteuren, som förbjuder franska oressen att diskutera författningen, har gjort tt högst obehagligt intryck i Frankrike. ch det är sannerligen nästan omöjligt att unna begripa, huru en civiliserad nation an tåla ett sådant förtryck och tillåta orgaerna för den allmänna oninionen hära keisar